Till gruppen hör förutom sjöstjärnor och sjöborrar även liljestjärnor, ormstjärnor med slingriga armar och avlånga sjögurkor som gräver sig fram genom bottensedimentet.
Många tagghudingar är formade som en stjärna eller boll; de flesta har inte ens något som är fram och bak. Ormstjärnorna saknar analöppning, vilket gör att avföringen går ut genom munnen. Och sjögurkor andas med rumpan.
Vanlig sjöstjärna Asteriasrubens kan man hitta vid stranden, men de flesta tagghudingar lever ganska djupt nere i havet och det krävs dykutrustning för att man ska kunna studera dem på plats.
Återbildar förlorade kroppsdelar
Om en ormstjärna blir av med en arm, växer det snabbt ut en ny. Många tagghudingar har en mycket god förmåga att återbilda förlorade kroppsdelar. De speciella stamceller som gör detta möjligt intresserar forskare med tanke på tagghudingarnas släktskap med oss människor.
Det kan vara svårt att inse vad alla dessa arter har gemensamt, men både likheter och skillnader beskrivs i denna bok.
Volymen ingår i bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.