Fiskar är inte bara en mycket intressant djurgrupp bland ryggradsdjuren. Faktum är att fritidsfiske är Sveriges största hobby med fler än en miljon utövare! De utgör också en del av vår kulturhistoria, till exempel inom fiskerinäringen, matlagningskonsten och akvariekulturen.
Gäddan, en fruktad jägare
För många unga sportfiskare börjar drömmen om storfångsten med en jättegädda. Gäddan är den mest betydelsefulla rovfisken i sötvatten i vår del av världen. Den kan uppehålla sig försåtligt lojt i vassen men är en fruktad jägare. När gäddan blivit tillräckligt stor jagar och äter den andra fiskar, främst stimlevande fiskar som mört, sarv, stäm och sill, men den ger sig också på andra gäddor och nöjer sig inte med småfisk utan kan ta byten upp till halva sin egen längd, bara de går att pressa in i gapet. Grodor, smådäggdjur och sjöfåglar blir också uppätna om de kommer tillräckligt nära. Unga gäddor uppehåller sig ofta på grunt vatten helt nära stranden och försvinner blixtsnabbt om de störs, de kallas därför i folkmun skottgäddor.
Hornsimpan - en relikt från istiden
Fyra skrovliga knölar på huvudet kännetecknar denna slanka simpa, som trivs i kalla, syrerika och inte alltför salta vatten. I Sverige är hornsimpa en sötvattensfisk som förekommer i relativt näringsfattiga sjöar med ett djup av minst 20 meter samt i Östersjöns utsötade delar. Den är en utpräglad kallvattensfisk, vilket avspeglas i dess arktiska utbredning och att den på våra varmare breddgrader vandrar ned på djupt vatten under sommaren.
Sillkungen - en mytomspunnen varelse
Sillkungen är en spektakulär fisk som påträffats vid ett par tillfällen i Sverige. Av vissa har den liknats vid en orientalisk drake och inspirerat till historier om jättelika havsormar och andra mytiska varelser. Den kan bli upp till åtta meter lång och är därmed världens längsta strålfeniga fisk. Sillkungen har ett mycket säreget utseende, den är lång och silverfärgad med ryggfena med röd kant. Sillkungsfiskar finns i alla hav och lever på 200 till 1 000 meters djup. De fångas sällan men påträffas då de ibland råkat stranda efter ett oväder. I gamla tider trodde fiskarna att om man fick se en sillkung simma längst fram i ett sillstim var det ett tecken på att man skulle få en stor sillfångst.
Sill är en sill, eller är den en strömming?
Det råder en viss namnförbistring när det gäller produkter baserade på sillartade fiskar. I första hand gäller det naturligtvis sill och strömming – som faktiskt är samma art. Ansjovisen säljs som sardell eller äkta ansjovis, medan svensk konserverad ”ansjovis”, liksom ”sardiner”, egentligen är skarpsill. Riktiga sardiner förekommer också i handeln, men de är då importerade.
Denna bok är andra delen om Sveriges fiskar och ingår i bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.